Ett tårfyllt avsked

Fy vad jobbigt det är med avsked. Igår sa vi hejdå på skolan. Det var åtta barn i skolan och förskolan, sex av barnen var våra egna. På sista samlingen sammanfattade vi vår tid på Sanuk. Alla fick beskriva sin tid med ett ord. Det var svårt att bara säga ett ord. Den här resan har varit så mycket. 

Någon timma innan vi skulle sluta kom det över Mio att vi snart skulle säga hejdå och då började tårarna rinna på honom. Han var så ledsen och det smittade av sig på oss alla. 

När tiden sedan var inne var det inte många som kunde hålla tårarna borta. 

Det var med en klump i magen och fler tårarna vi en timma senare lämnade Huay Yang. 

Nu är vi i Kamala för några dagars semester innan vi återvänder till Sverige. 

Helt okej rum med utsikt havet. Det här rummet hade vi bara första natten.

Nu bor vi så här. 

Vi har nästan varit borta i sex månader och det första Mio gjorde när vi kom hit

var att slå upp hakan så nu får han inte bada och helst vara inomhus några dagar... Så jäkla typiskt! Tur att vi inte känner någon solstress. Så nu ligger jag och Mio och kollar på TV på rummet. 

Kram